isabeldetemple

andra mönster bildas

färger bleks

nya penseldrag 

ny jag

 

 

jag kommer alltid vara candy

en del av mig

du hittade henne

 

man kan inte begrava eld

Han var ett spöke.

Jag såg honom i mörkret

Sedan försvann han med ljuset

Han var ett spöke.

 

Men jag vill inte längre bo i mörker. 

Jag är inte där längre. 

 

 

 

"Den här stan som gör mig så hög

Den här stan kan få mig så låg

Den här stan får aldrig nog

Av saker som går sönder

Tyckte dem sjöng som änglar när jag kom

Men jag måste ha varit galen

Vad var det som verkade så stort?

Vad var det som kändes så magiskt?"

 

Ja, jag var vilsen Oslo. Men jag är helare nu, tack vare dig.

Vackra stad. Jag fick tiden av dig. Tid att vara vilsen.

Tid att finna något nytt. 

 

Tack. 

sail on silvergirl

 

 

Jag ser tillbaks på mörka moln

Som heter ånger sorg och skam
Dom kanske krossar mig en dag
Men till dess var det jag som vann

 att falla tillbaka

vart jag än är

andas andas andas

 

jag har två delar i mig

ingen är större en den andra

en ständig kamp

 

kasta offerkoftan och bestig mer berg