"Jag satt där själv på min vita soffa, min vita soffa som dolde många förflutna fläckar. Fläckar som nästan blekts bort, fläckar som kommer över täckas av nya fläckar som en dag liksom de andra bleks bort.
Jag satt där i min ensamhet och såg ut genom den öppna balkong dörren, det var en mycket grå sommar utanför balkong dörren. Vinden blåste mycket kallt denna dag och fick nästan alla löv täckta träd att svaja och hela himlen täcktes av luddiga gråa dystra moln.
Och när jag satt där på min vita soffa med dem gömda fläckarna började jag sakta inse mer och mer att det nog inte var de dolda fläckarna som gjorde mig dyster just denna eftermiddagen, det var de gråa dystra molnen som dolde den annars så glada solen."
