Jagar overklig perfektion.
Men rädslan river alltid tag i mig, när vi kysser varandra farväl och skiljs åt.
Men rädslan river alltid tag i mig, när vi kysser varandra farväl och skiljs åt.
På hans bröst. Lukten och hans hjärtelag smeker min kind.
Våra skratt ekar i takt med musiken.
Så enkelt, så lätt. Så självklart.
Hon var som det svarta pappret, det svarta tomma pappret.
Pappret vars yta längtade efter att synas, att glänsa.
Så pappret förälskar sig i silverpennan. Silverpennan stryker lätt över det svarta pappret tills det glänste.
Men pappret glömde bort, att nu glänser hon med någon annans glans. Och ingen kan längre se det svarta pappret, vars yta bara ville glänsa.
Från den nya starten till lov och helger och nya lov och nya helger. Till en ny start och alla helger och lov och så en gång till, start, lov, helg.
Blundar.
Öppnar ögonen.
Det är på riktigt.
Suddigt.
Som när ögonen möter morgonen.
Efter att ha drömt, om kärlek och lycka.
Kategori: Allmänt
Kategori: Allmänt
Kategori: Allmänt
Kategori: Allmänt