isabeldetemple

Det där att komma på för sent vad man borde sagt, och Du
Vet hur det känns, det vet väl jag, jag har kännt dig, jag är van
Jag borde sagt igår, vad jag kom på härom dan

Vi begravde nyckeln. Gömde den.

Men båda vet var den är.

Natten.

När natten leker med morgonen.
När dimman skapas.
Då är det som ett rop.
Ett rop på DET.

Jag kan bara känna tacksamhet.
För att det var då.
Det var en räddning. Från mig själv.

Jag fann färgen igen.

"Jag spelar en roll jag inte förstår"

Är jag hon jag vill vara eller är jag hon jag låtsas att vara då och då.