isabeldetemple

Inte bett honom låsa upp porten. 

Inte smyga, inte ljuga, inte låtsas.

Men jag var förtrollad. I början. Och sen bara trasig. Det var inte hans fel. Det var bara förtrollningen som släppte och botten som var så hård.

  

Precis som hans bröst under min kind. 

Jag var bara sjutton.  

En dag kommer hon försvinna.

Och kvar blir någon annan.

 

Två till priset av ingen.

 

April.

Jag är kär denna april också, fast i livet. På ett sätt som jag ej var förra året. 

Trots att april tog en så fin människa från jorden så fortsätter våren. Knoppar brister. Isar smälter. Blommor slår ut. Vår på insidan. April. 

Och så försvann dina fötter från jordens yta och här sitter jag kvar med dig inom mig.
Min kropp gör ont av sorg och mina kinder är våta av deras sorg. Dem som förlorade sin far. Dem som förlorade sin vän. Hon som förlorade sin stora kärlek.

Vi som förlorade våran morfar.