isabeldetemple

Blue

Natten slukar människor

Kategori:

Alldeles försent igen. Får inte hamna där igen. Aldrig igen. Le le le la la la la

Nu har vi vänskapen och alla sommarminnen.

Kategori:

Det var en fin sommar, den bästa i mitt liv. Våran tid, du och jag. Hand i hand. Och jag försöker meningslöst fortfarande hitta ord för att beskriva någon slags tacksamhet, för att du hittade mig och räddade mig. För att du aldrig gav upp och älskade mig. För att jag var jag och du var du.

Det är inget farväl, bara en önskan om allt gott i livet. Och en oändlig vänskap.

Allt det där man inte säger men tänker, som bor innanför.

Kategori: Allmänt

Hur kan så självklara ord alltid vara så svåra att säga.
Hur kan dem ligga där, så nära läpparna utan att bara få ramla ut.
Hur kan alla frågor förbli frågor, trots att vi ligger så nära. Inte ett svar. Inte en fråga.
Dag efter dag, vecka efter vecka, månad efter månad, år efter år. Från start till lov, från vecka till helg.
Om och om igen.
 
När allting plötsligt bara var där, allt det där som dansat runt i huvudet så länge
När det var där fanns inga ord eller frågor på mina läppar, där var bara du och dina läppar.
Och jag undrar vad dem ville säga.
 

Cirkel.

Kategori:

Hopplös att förstå men ändå
Hur kunde du inte se, inte se
De mina ögon bad om.

Men det är aldrig som på film och det blir aldrig som man tänkt sig.

Kategori:

Men jag vill skrika ut allting inom mig och jag vill slänga mig i dina armar och jag vill allting som man inte får.

Min motsats och min lycka.

Kategori:

Underliga känslor.
Underliga höst.
Jag önskar att morgonen stannade längre. Och dina armar också.

Sätta ord på en känsla. Sätta existerande bokstäver på något man ej kan ta på.

Kategori:

Allt går in men inget kommer ut. Letar passande ord. Men inget ord kan ens nudda känslan.

Skenet bedrar.

Kategori:

En väg dit och en annan tillbaka. Underligt. Att man alltid lyckas ta fel trots att man följt lyktstolparnas ljus så länge.

I slutet av en natt och början på en morgon.

Kategori:

Nu fanns det bara nycklar kvar, för kärleken låg i botten av min ficka. Försökte se något vackert med det. Jag gick själv och allt var tyst. Mest ensamt.