isabeldetemple

Lyssnar på halvt bortglömda melodier. Sånger jag kände med då. Då med hösten och kylan och första snön och alla ensamma stunder i det lila rummet. Alla sånger, melodier och ord. Varje sång är en människa i livet, ett nytt möte och en känsla. Och när jag lyssnar igenom allt känner jag alla känslor på samma gång. Klump i halsen, pirr i magen, blanka ögon halvt leende på läpparna. Allt var då, några finns kvar andra fick gå och gick. Vissa blev något annat och andra förblev detsamma.
Sånger om livet.