Silverpennan.
Hon var som det svarta pappret, det svarta tomma pappret.
Pappret vars yta längtade efter att synas, att glänsa.
Så pappret förälskar sig i silverpennan. Silverpennan stryker lätt över det svarta pappret tills det glänste.
Men pappret glömde bort, att nu glänser hon med någon annans glans. Och ingen kan längre se det svarta pappret, vars yta bara ville glänsa.
