isabeldetemple

mina tankar och min blick tog mig, bort från kvällen.

det var våran tid just då, när jag var liten i din famn.

och jag fick vara jag, och allt var så blött. och trasigt.

det var som att lagas, som att bli lycklig på nytt.

efter att hjärtat fått tala och jag fortfarande hade dig vid min sida.

det var vår tid, tiden för en vacker vänskap som plötsligt blev så stark.