isabeldetemple

Melissa Horn. Vi satt på asfalten i Borlänge. Asfalten som fortfarande värmde en aning, trots att solen nu hade lämnat oss för kvällen. Vi satt alla nära varandra, lutade oss lätt, kände varandra lätt och andades in festivalens bitter ljuva smak.
Vi alla lät tårarna falla längs hennes sånger. Vi alla kände något. En flicka i dreads sätter sig vid oss, flickan som ingen kände men som sa något vi visste så väl. "jag tror vi alla tänker på någon"
Det gjorde vi alla, jag tänkte på han och henne och dig och det och allting som hänt och som händer. Varje låt var någon och varje ord var något. Det var okej att ha blöta kinder.
Det var okej,

"Jag har skrivit mina regler
Ingen fick ändra på dom
Jag tog första bästa vägen ut
När någon bad mig tänka om
Det kanske kommer kännas
Det rår jag inte för"