isabeldetemple

Sommar. Borlänge. Juni. Vi stod där, långt bak men tillräckligt långt fram för att se människorna på scenen. Människokonturer och en rökig scen. Regnet föll under de två timmar som vi stod där förtrollade. Vi var klädda för en varm Sommarnatt. Men det gjorde ingenting. Vi höll om varandra och lät regnet blöta ner oss. Inte många ord utbyttes, några blickar möttes emellanåt. Vi lät ögonblicket ta oss. Detta var magiskt, magiska regniga sommarnatt och vi alla nynnade på vägen tillbaka. Jag ser dig, jag ser dig, jag kan se dig.