isabeldetemple

just den kvällen, den dimmiga och suddiga

vi visste nog ingenting om vänskap som var och är

vi visste bara här och nu. då

han med sitt skratt och leendet som alltid talar sanning

orden som aldrig ljuger, som alltid menas och

famnen, den som alltid värmer ett fruset hjärta.

han som är någon slags vän jag håller så kärt.