isabeldetemple

Hur kan så självklara ord alltid vara så svåra att säga.

Hur kan dem ligga där, så nära läpparna utan att bara få ramla ut.

Hur kan alla frågor förbli frågor, trots att vi ligger så nära. Inte ett svar. Inte en fråga.

Dag efter dag, vecka efter vecka, månad efter månad, år efter år. Från start till lov, från vecka till helg.

Om och om igen.

 

När allting plötsligt bara var där, allt det där som dansat runt i huvudet så länge

När det var där fanns inga ord eller frågor på mina läppar, där var bara du och dina läppar.

Och jag undrar vad dem ville säga.