isabeldetemple

Sitter i sängen med öppen balkongdörr. Musiken i högtalarna spelar i takt med hösten utanför. Blåsten i träden, bildäck som möter den fuktiga asfalten. På gatan utanför min balkong. Jag tycker mig höra löven falla och hur den gröna färgen på löven sakta gör plats åt hösten. Men det kan man inte höra.
Mitt hjärta brukar brista i takt med kylan och löven på marken, kylan och blåsten brukar vända omkull på både mig och livet. Den brukar.
Denna höst är säker. Jag kliver in i kylan och låter de sista varma solstrålarna påminna mig om sommarens fina dagar. Denna höst är inte gjord för brustna hjärtan eller oärlig kärlek, den är inte gjord för olycka lika lite som den är gjord för vilsna själar. Denna höst är din och min och alla tusen vackra gula lövens.
Du och jag.